Tina stämmer upp ett yl...

...och genast stämmer hela flocken in...

...det finns olika soters yl, flockyl, som detta, för att stärka gemensamheten i
flocken, sen finns varningsyl och att en ensam varg ylar för att hitta sin flock igen.

Det blev mycket rörelse i flocken i samband med detta yl.

Vargyl.

Mer yl, ser ni hur den smälter in i naturen.

Ylandet fortsatte runt oss...

...det var mäktigt.

Vi trodde att dom nyss hade fått mat när vi skulle in till dem, men icke!
Dom hade inte ätit sen i söndags och nu var det onsdag morgon, dom skulle
få mat när vi gått.

Kent och en varg igen!

Tänk om det kom en sån här i en glänta i skogen när man var ute och gick...

...undrar vem som blev räddast...

...men visst är det en vacker syn.

Men det går ju inte att sitta här och säga att man vill ha en massa vargar inpå
knuten, vi är ju rädda om våra hundar och vargen är ju mycket revirtänkande.
En hund som inkräktar på ett vargrevir blir nog inte gammal.

Bilderna får tala igen.

Hela flocken samlad.

Dags att ta farväl...

...då följde alla oss till grinden.

Men Trond talade om för de andra att nu skulle han säga adjö, det gjorde han
ganska så högljutt.

Sen blev jag tvättad, noga...

...av en mycket sträv tunga.

Här tog han hakan i sina tänder, mycket försiktigt :-) vilken känsla.

Jag ville inte gå...

...en sista klapp i vargpälsen.

De tre som inte fick vara med vid avskedet.

Denna bild får avsluta en dryg timme av mitt liv som jag aldrig kommer att
GLÖMMA!

Om hundarna nosade i kläderna när vi kom hem?
Inte en sniff, vad besviken jag blev :-)
men jag har hört samma av andra som trodde att deras hundar skulle bli rädda.
Beror nog på att dom aldrig känt vargdoft, dom vet ju inte vad det är.
Vad tror ni?