Majbad 2008

Närkontakt med Kolmårdens vargar

Det är bra att fylla jämna år! Då kan man önska sig en present lite mer utöver det
vanliga. Jag har länge önskat att få träffa vargarna i Kolmården så nu passade jag
på. När sonen frågade vad jag önskade så säger jag med tårar i ögonen att
"jag vill klappa vargarna på Kolmården" och återigen fick han bekräftat att hans
mamma är nog inte riktigt som andra mammor :-)
Men vilken present, jag glömmer den aldrig!
TACK alla som är inblandade i den!

Man skulle inte ha nåt som hängde och dinglade, halsband, örhängen, snoddar i kläder
etc. man skulle inte heller ha nåt ätbart i fickorna, inte ens snus :-) och oömma
kläder eftersom vargarna gärna hoppar upp på en precis som våra hundar gör när
vi kommer hem. Kameror var dom däremot vana vid men för säkerhets skull tog
jag en tröja med dragkedja fram så att jag skulle kunna ha kameran under den, jag
fick svettas lite på morgonen den 15 juli, men man behövde inte gömma kameran.
Däremot väskor till kameran skulle man inte ta med in. Vi skulle få träffa gruppen
som var äldst med Trond som ledare över Atlas,Isor och Kora!
När vi kom så var dom genast där och hälsade innan vi hunnit in, pep och gnällde och
viftade på svansen precis som hundarna.
På bilden kommer en av dem mot oss.

Vi fick order om att gick dom undan så fick vi inte gå efter, bara klappa om dom
själva kom fram och det gjorde dom.

Kliade man dom runt öronen så lät dom precis som hundarna, grymtade av vällust.

Tryckte sig mot för att man skulle klia hårdare.

Mycket kontakt i våra ansikten, nästan mer än hundar, nja inte mer än beardisar :-)

Dom här fyra killarna har levt som en kull sen dom flaskmatades, har hört tidigare
att man måste börja med det senast vid två veckors ålder för att dom ska fungera
så här.

Att bli djurskötare för en sån här grupp är ett åtagande hela vargarnas liv, dom blir
ca 10-15 år. Denna grupp hade två skötare och det går inte att plocka in någon
annan skötare, det är dessa två.

Om dom försökte ta nåt från oss, dom är ganska så tjuvaktiga, så skulle vi inte försöka
att säga åt dem själva utan ropa på Tina som var med oss. Det visade sig vara helt
rätt, en av dem tog ett papper ur en ficka vars ägare (till fickan) fösökte säga till
helt utan effekt, det blev konfetti av det pappret.

Klorna behöver inte klippas på dem, inte ens sporrarna blir långa.
Det skulle heller inte gå berättade Tina, då skulle den vargen gå förlorad pga.
förlorat förtroende. Vi spekulerade lite i vad detta beror på att våra hundars klor
växer och växer om dom inte klipps men inte vargarnas. Vår teori är att klor och
päls hänger ihop, precis som vårt hår och våra naglar. Genom att vi avlat fram
dessa pälsar på våra hundar så får vi med kloväxten på köpet. Verkar rimligt,
tycker jag. Även korthåriga hundar har ju en helt annan pälsväxt än en varg.

Mycket var lika hos vargarna och våra hundar men vargarna har ett mycket
tydligare kroppsspråk, allt för att dom inte ska skada varandra i onödan. Det har
inte ett vilt djur råd med.

Vidare är dom extremt fixerade vid rangordning, dom håller på hela tiden och visar
sin rang. Rangordning är ju inte nåt statiskt i en flock utan ledaren får ju hela tiden
bevisa att han är värd sin roll som ledare och de som är lägre i rang viker hela tiden
undan och visar att dom inte utgör nåt hot.

Ibland blev det lite gruff bredvid oss men det skulle vi inte ta nån notis om, dom
balndar aldirg in nån i gruffet som inte har med det att göra och det stämde :-)
som tur var.