Rovfågelsuppvisning i det fria i Kolmården

När vi nu ändå var i Kolmården för att träffa vargarna så passade vi på att titta på
resten av denna imponerande anläggning. Vi var där i två dagar så vi hade gott
om tid att titta på sådant som var av intresse och det var mycket som var det.
Denna uppvisning av rovfåglar i det fria var mycket imponerande, så fantastisk
att vi såg den två gånger. Jag fick inte så bra fotovinkel den första dagen då
vi kom lite sent. Dagen efter så bänkade vi oss på första parkett i god tid!


Först ut var dessa två marknäshornsfåglar, har läst på Kolmårdens sida att dom heter
så :-) det var två imponerande fåglar, stora och med en enorm näbb.


Dom var lite lika förhistoriska fåglar, lite läskiga.


Flyga kunde dom.


Rakt mot oss kom dom men dom hade en köttgömma under någar stenar och det
var dit dom skulle.Månntro operant inlärning som fungerar på de flesta djurarter.
Denna lysande inlärningsteknik som gör det så intressant och roligt att träna
bl.a. våra hundar.


Dom kunde springa oxå, mycket fort.


Jag har läst på om näshornsfåglar och dom är s.k. hålhäckare. Nu ska ni få höra
hur fantastisk naturen är. När valet av bohål är gjort, drar sig honon tillbaka in i
boet och tillsammans murar paret igen hålet så att bara honans näbbspets kan
stickas ut. Sedan lägger honan ägg som hon ruvar själv. Hanens uppgift är att
skaffa mat till honan och han matar henne genom springan.


Dom var lite närgångna.


Honan använder springan inte bara som matlucka utan också för att hugga eventuella
angripare.När ungarna är kläckta och nästan vuxna hackar sig honan ut, murar igen
hålet som det var tidigare och hjälper hanen att mata ungarna till de är vuxna.Även
om processen verkar krånglig så är näshornsfåglarnas häckning ofta bättre och säkrare
än andra hålhäckare i samma område. Fiffigt va! Allt hämtat ur WWF's almanacka från
förra året.


Då förstår man att de behöver en kraftig näbb. Här kommer de som två
soldater, dom ser verkligen bestämda ut.


Detta får bli sista bilden på dessa imponerande fåglar som jag knappt visste fanns.


Nästa fågel in på arenan var en ung berguv...


...här tar den sikte på sitt byte...


...lite kött på en sten...


...mycket vacker och ganska så busig...


...här drar den iväg...


...intressant att se dem flyga och speciellt när man tittar på bilderna...


...i datorn hur den rör vingarna, här hade den en till sittplats...


...och den flög mycket mellan de olika favoritställena, var inte helt lätt att
få in efter uppvisningen...


...här går den inför landning...


...mer mat, vad gott...


...visst är den ståtlig. Fåglar är ju imponerande skapelser, så fulländade till sin
uppgift. Ugglor som också flyger helt ljudlöst allt för att bytet inte ska höra
när dom kommer. Det har med fjädrarna på framsidan av vingen att göra.


Nästa artist är en harrisvråk, blott 3 månader gammal går under namnet...


....He-man...


...det var en imponerande uppvisning...


...lite farlig såg han allt ut, här har han en köttgömma...


...en vältränad gynnare...


...fort gick det också...


...här har han tagit ett byte...


...och han tänker inte släppa det...


...en leksaksorm är bra att träna på...


...tänk att få dom klorna i huvudet eller näbben med för den delen...


...här lägger han vingarna om ormen...


...måste säga att He-man passar på denna atletiska fågel...


...här tackar han för sig och det är dags för nästa atlet.


Världens snabbaste djur, slagfalk, flyger med en hastighet av 250 km/tim.


En sån uppvisning, här gick det undan,det var inte lätt att få den på bild...


...i varje fall inte när den flög...


...det gick fort vill jag lova.


Sen dök den helt plötsligt ner mot bytet i snöret, magnifikt!


Fullt förtroende för varandra, vilket jobb dessa tränare lägger ner och vilket roligt
arbete.

Nästa sida